Hjälp de överlevande i Haiti via Röda Korset

Diskettläsare för 14.000 kr år 1980.

Publicerad: 8 Feb, 2010. 11:06. Av Peter Andreasson.

ABC-80-annons

Gamla dataannonser är alltid kul eftersom man får ett bra perspektiv på hur mycket som ändras pris- och prestandamässigt. Ovanstående annons är från ABC-bladet nr 2 ,1980 och gäller framförallt en diskettläsare med 2 x 150 K byte kapacitet för 11.300 kr exkl. moms (14.125 kr inkl. moms).


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

Internetabonnemanget – årets julklapp 1996

Publicerad: 7 Feb, 2010. 13:01. Av Peter Andreasson.

Varje år sedan 1988 har Handelns utredningsinstitut utsett vad de tror blir årets julklapp. 1996 var det internettabonnemanget som utsågs och SVT:s Aktuellt gjorde ett inslag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

Mitt första virus

Publicerad: 6 Feb, 2010. 18:30. Av Peter Andreasson.

Dataviruset Happy99

Ett av mina första datavirus kom i form av ett email ifrån Umeå Universitet. Jag kände visserligen inte någon med anknytning till denna institution men tyckte ändå att det var trevligt att få e-post därifrån. Mailet innehöll något om Gott Nytt År och att om jag kollade in bilagan skulle jag få se något häftigt. Dum som jag var som öppnade jag naturligtvis den bifogade filen som hette Happy99.exe och det som hände var att ett fönster öppnades där det visades ett fyrverkeri.

Efter ett tag började jag få arga e-postmeddelande från vänner och kollegor som undrade varför jag skickade en massa virussmittade filer till dom. Jag visste självklart inget om det, men när jag installerade och körde antivirusprogrammet Norton Antivirus hittade det viruset med en gång.

Det visade sig att jag hade drabbats av ett av de vanligaste virusen som fanns under den här tiden och hette Happy99,exe. Det ställde egentligen inte till någon skada på datorn förutom att det skickade sig själv till alla i e-postprogrammets adressbok eller la sig som bilaga i ev. meddelanden till nyhetsgrupper.

Men sedan den dagen har jag nog inte ägt en dator utan att ha ett ordentligt antivirusskydd installerat.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

ZX 81: Min första dator

Publicerad: 5 Feb, 2010. 17:31. Av Peter Andreasson.

ZX 81 med 16 k minnesmodul

Annons för ZX 81Min första dator var en Sinclair ZX 81 som jag 1981 beställde från Beckman Innovation AB för 995 kr. Jag kompletterade också köpet med en 16 k RAM minnesmodul för 495 kr och som trycktes fast genom en databuss på baksidan. Denna koppling hade dock den egenheten att om man tryckte lite för hårt på tangentbordet så blev det ibland glappkontakt i bussen så hela programmet som låg i minnet kraschade. Hade man då suttit och programmerat ett par timmar var det bara att börja om från början.

Program sparades ju inte på samma sätt som idag utan man sparade ner program på en kassettbandspelare då man var färdig. Kassettbandspelare Alla dataprogram lagrades alltså på en vanlig ljudkassett och man anslöt kassettbandspelarens hörlursuttag till datorn via en 3,5 mm kontakt. Att ladda program till datorn gjordes sedan genom att man tryckte på play på kassettbandspelaren och skrev kommandot LOAD på datorn. När programmet laddat färdigt startade man det genom kommandot RUN.

Att ladda in program i datorn var alltid lite osäkert eftersom man inte riktigt visste på förhand vilken volym man skulle ha för att laddningen skulle ske felfritt men efter ett tag, när man blivit lite mer erfaren, kunde man genom det zick zack-mönster som uppkom på skärmen se om det blev bra eller inte.

När man skulle spara program man skrivit gjorde man tvärt om och anslöt kabeln till kassettbandspelarens mikrofoningång, startade inspelningen och angav kommandot SAVE.

Programspråket var Basic och var ganska lätt att lära sig. Med datorn följde några läroböcker i programmering så det gick snabbt att komma in i språket.

TangentbordTangentbordet var av membran- eller touch-typ och mycket opraktiskt att använda eftersom det var helt stumt. Man visste aldrig riktigt om tangenttryckningarna registrerades av datorn utan man fick hålla på att titta upp och ner från tangentbordet till skärmen för att se att kodningen eller texten blev rätt. ZX 81 hade en typ av kodning där alla (nästan) Basic-kommandon fanns som funktionsknappar så man tryckte in en tangent + en annan så skrevs rätt kommando ut. Krångligt till en början men flöt hyfsat när man väl kom in i det.

Som skärm användes en vanlig TV som anslöts via en UHF-utgång. Bilden var svart/vit med vit text på svart bakgrund och en teckenupplösningen på 32×24 och enligt uppgift grafikupplösning på 256×192 pixlar.

SkrivareDet fanns en del tillbehör till ZX 81 också. Bland annat en gnist- eller termoskrivare som skrev ut på ett slags aluminiumpapper. Laddningen skedde genom att man satte fast en rulle som var ca 10 cm bred på baksidan av skrivaren. Vid användning uppstod en speciell lukt när inbränningen skedde.

På köpet följde också ett antal spel. Jag minns inte alla men de jag kommer ihåg var flygsimulator, Gunfight, Biorythm, City Patrol och något spel där man skulle manövrera ett skepp genom ett grottsystem. Som exemplen nedan visar så var grafiken inte någon höjdare.

ZX 81 spel

 

Dom tekniska specifikationerna var följande:

CPU: Z-80 3,25 MHz
RAM: 1 k
ROM: 8 k
Antal tecken: 32 x 24
Högupplösning: Nej
Språk: Basic
Ljud: Nej
Tangentbordstyp: Touch/membran
Å Ä Ö: Nej
Cartridge-ingång: Nej
Joystick-ingång: Nej
Vanlig bandspelare: Ja
Svensk manual: Ja
Pris: 995 kr


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , , ,
Kategori: Min datorhistoria | Permalink | Lämna kommentar

SFF ville förbjuda videoskivan 1981

Publicerad: 4 Feb, 2010. 17:20. Av Peter Andreasson.

Laserdiscspelare

I början av 80-talet började DVD:s föregångare Videoskivan, eller Laserdiscen, att nå ut på konsumentmarknaden. Skivorna var billigare att producera än videokassetterna och hade mycket bättre kvalité än videosystemen. Videoskivspelarna var dock fortfarande dyra och utbudet var mycket magert.

Men det fanns dom som ville förbjuda att videoskivan överhuvudtaget fick säljas i Sverige. Sveriges Författarförbund, SFF, hade tillsatt en arbetsgrupp som rekommenderade riksdagen att förbjuda videoskivan då man ansåg att videokassetterna ”från kulturpolitiska utgångspunkter utgör ett bättre alternativ”. Orsaken till rekommendationen var att man inte kunde spela in program på skivan. Det blev dock aldrig något försäljningsförbud men videoskivan fick ändå aldrig något riktigt fäste i Sverige och när nya format började ersätta VHS-systemet var videoskivan redan passé.
Citatet är hämtat från tidningen Film Och Video från 1981.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

Rapport lägger ut inslag på Internet 1995

Publicerad: 3 Feb, 2010. 17:00. Av Peter Andreasson.

Rapport, eller SVT, var tidigt ute med att lägga upp videoklipp på Internet. Detta inslag är från 1995.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

Formatkriget mellan Betamax och VHS på 1980-talet

Publicerad: 2 Feb, 2010. 17:18. Av Peter Andreasson.

Betamax-spelare

Idag är det väl knappast någon som minns det formatkrigvideokassetter som rasade i början på 80-talet. Det var främst Sony med sitt format Betamax och JVC med VHS-systemet som slogs om konsumentmarknaden.

Jag minns t.ex. att det hos min videohandlare under en tidsperiod fanns två avdelningar för hyrfilmer. En för Betamax och en för VHS. (Samt en liten hylla med filmer för VCR-spelare, men det är bara en liten minnesparantes.)

Diskussionerna om vilket system som var bäst gick höga och argumenten för att just den spelare som deras föräldrar köpt kastades fram och tillbaka i skolor och på fridtidsgårdar.

VHS förklarades ha segrat mot slutet av 80-talet och dominerade sedan hemvideomarknaden totalt fram till mitten av 90-talet, då DVD-formatet tog över.

I och med förlusten tunnades hyllornas snabbt ut. Resten av lagret, om man hade något kvar, fick man försöka sälja med jättelåga REA-priser, eller kanske skänka en kassett som någon slags trofé till någon när denne tankade bilen. Om det nu inte gick sälja kassetterna tillbaka till distributören förstås, och det utan att göra allt för stort underskott.

Videospelarna åkte upp på vindar, in i förråd eller kördes helt enkelt till soptippen.

Att Betamax, trots både bättre ljud och bättre bild, förlorade kriget berodde till största delen på att priset på Betamax-spelarna var en hel del högre än VHS-spelarna samt att fler och fler filmtitlar gavs ut på VHS. Sony anklades också för upphovsrättsbrott av filmbolagen när dessa gav ut filmer på Betamax medan VHS-företagen av någon anledning gick fria. Tack vare ett enklare licensförhållande började dessutom allt fler tillverkare producerade maskiner som stödde VHS, t.ex Matsushita (Panasonic), Nordmende och Thomson / SABA.

En fotnot är att många tror att VHS-formatet vann videokriget på grund av stöd från porrindustrin eftersom dom valde VHS-systemet och att det därmed skulle ge ett större utbud av porrfilmer, men detta är bara en myt. Närmare sanningen ligger det faktum att de företag som kopierade över filmer till videokassetter och textade dessa på svenska fick bra villkor av tillverkarna av bandspelare för att bygga upp sin maskinpark, vilken kunde bestå av hundratals ihopkopplade VHS-spelare.

Eftersom VHS-systemet kom att bli något av konsumentstandard blev det också synonymt med ordet ”Video” när dom andra formaten försvann i glömska, dvs. utom hos IT-nostalgiker som jag… Så när någon t.ex. säger videokassett så menas egentligen VHS-kassett.

Philips (och Grundig) var också med på ett hörn med sitt system Video2000 men dom försvann från marknaden, vilket var lite märkligt för just Video2000-systemet hade bäst bild och ljud av samtliga konsumentformat samt en speltid på 2 gånger 4 timmar då kassetterna kunde vändas likt compact kassetterna för audiobruk. Andra generationens video-maskiner hade dessutom en long play-funktion som dubblerade speltiden till 2 gånger 8 timmar, samt stereoljud. Dessvärre för formatet kom det för sent eftersom VHS-formatet vid det laget hade blivit helt dominant på marknaden, och det togs ur produktion 1985/1986.

Betamaxproduktionen upphörde 1993 i USA och den sista maskinen i världen tillverkades i Japan 2002.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | 1 kommentar

Radiodokumentär om IT-kraschen år 2000

Publicerad: 1 Feb, 2010. 16:31. Av Peter Andreasson.

SR-loggaSveriges Radio har gjort en intressant dokumentär om vad som hände när IT-bubblan sprack år 2000. Särskilt spännande är den för oss som jobbade inom IT-branschen under den här tiden.

Dokumentären, som är gjord av P3-dokumentärs redaktion, har en längd på ca en och en halv timma och finns att ladda ner som mp3-fil här.

SR skriver: Den 6:e mars 2000 rasade Stockholmsbörsen med nästan 4 procent. Den amerikanska teknologibörsen Nasdaq föll fritt. Överallt försökte investerare göra sig av med sina Icon Medialab-aktier och Framfab-obligationer. Det var den 6:e mars 2000 det började. Det var då IT-bubblan till slut sprack.

 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

Etiketter: , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

Tvärsnytt besöker dataparty i Örebro 1993

Publicerad: 31 Jan, 2010. 13:04. Av Peter Andreasson.

Tvärsnytt visar inslag om ett dataparty i Örebro 6 augusti 1993.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar

VIP-64, 12 kg bärbar dator från 1983

Publicerad: 30 Jan, 2010. 13:17. Av Peter Andreasson.

SX64

Nåja, bärbar är kanske inte rätt ord. Snarare flyttbar. För det finns i alla fall två saker som talar emot idén om bärbarhet. Det första är naturligtvis vikten. Med sina tolv kilo får man ha minst en ryggsäck eller en liten vagn för att ta med sig den här datorn någonstans. Det andra är det faktum att den saknar batterier, vilken gör att man var tvungen att ha tillgång till ett starkströmsuttag för överhuvudtaget att kunna starta datorn.

VIP-64 reklamDet var 1983 som den amerikanska datortillverkaren Commodore släppte denna dator under namnet SX-64 eller Executive 64. I Sverige såldes den dock under namnet VIP-64 av återförsäljaren Handic och var, som namnet antyder, i huvudsak byggd som en portabel version av VIC 64.

Detta var den första bärbara datorn som levererades med färgskärm som standard och storleken var 5” och kunde visa 320 x 200 pixlar eller 40 tecken á 25 rader i 16 färger. Om man tittar på mannen i bilden bredvid som undrar man om inte nackspärr var en uppenbar arbetsskaderisk och hur han överhuvudtaget kan urskilja någon text på skärmen är förvånande.

Datorn drevs av en Z80 processor på 1.0 Mhz och RAM-minnet var på maximalt 64 Kb. ROM-minnet hade samma storlek. VIP-64:an var också standardutrustad med en diskettstation eller ett s.k. Flexminne. Skivan hade dåtidens standardstorlek, nämligen 5 ¼” enkelsidig och rymde 170 Kb.

Andra finesser som framhålls i marknadsföringen är knappar som SHIFT, CONTROL och INSERT/DELETE. Också det faktum att tangentbordet bara behöver en(!) kabel till datorn framhålls som ett stort plus. Samt att man kan skriva med små och stora tecken.

VIP-64 skärm

 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Intressant?

Etiketter: , , , , , , , ,
Kategori: Nostalgi | Permalink | Lämna kommentar


( 1 / 4 )    1  2 3 4 Äldre inlägg »

Prenumerera på denna blogg via RSS

e-posta till Peter Andreason

 

 

Blogg listad på Bloggtoppen.seBlogg listad på Bloggportalen.se
Reggad på Commo.sePrenumerera på FEED via Google
Subscribe with BloglinesAdd to MyYahoo
bloggpingRSS/PingBlogglista.se